Blog Image

Amatörbloggen

Hemresa

Stockholmsresan Posted on Sat, May 31, 2008 22:27:27

Så var det dags. Sista frukosten. La upp taktiken annars denna gång för att rymma allt. Men inte gick det. Det var bara att kapitulera. Frukostbordet var för stort. Sedan var det dags för en sista sväng på stan. Denna gång blev det området utanför hotellet som skulle ses över. Jag tog själv en lång promenad, passerade både det ena och det andra. Jag hade bara två mål för dagen. Morsdagspresent och 4sound. Plötsligt stod jag där. Flera hundra kvm musikinstrument!! Hur kul som helst! Öppet alla dagar….. jämt!…. när som helst……. utom söndag. Bajs! Fixade morsdagspresent och slöt upp med Maria.

T-Centralen.

Efter att vi checkat ut blev det centralen. Vi låste in väskorna för att nå ett av dom målen vi verkligen sett fram emot, ett whoppermål på BK. Smakade suveränt, men korvkillen hade inte hört talas om smältost den saken var klar, men vi kunde få en extra skiva på burgaren… nja. Vi köpte fika för att ha på tåget, Maria sprang nästan Stockholm Marathon för att få tag i ett apotek. Åksjukepiller skulle handlas då hon fortfarande inte hade hittat ord för vad henes åksjuketuggummi smakade. Ett snabbt samtal med Bosse ledde oss senare till spår 11. Vi satte oss på perrongen för att invänta norrlandståget. Inte kom det inte. Men solen värmde gott. Vi insåg tillslut att det var spår 4 vi skulle avgå i från. Längst ifrån det spår vi var nu, och längst fram i tåget som nästan nådde ända till Sundsvall, så långt var det. Sist igen, ovanligt.

Långt hem.

Vi rullade iväg. Esa och Tord hade kollat om flygbiljetter hem, men det fanns inget ledigt, och svindyrt var det. Vi satt uppe och snackade om ditt och datt, Började ladda inför kommande höst. Till slut blev vi så färdiga att sängen lockade. Men det gick inte att få en blund. Det måste ha varit över 30 grader i kupen. Jag skojjar inte då jag säger att jag smält och runnit genom madrassen om inte Tord och Esa börjat vandra ut och in. Jag höll faktiskt ärligt talat på att få panik. Tack Tord och Esa för att jag slapp. Efter en lång natt var vi då äntligen i Bastuträsk. Trött och sliten var jag. Klockan var kring fem, 8:00 skulle jag befinna mig på arbetet. När vi kom in i vårt hus så släppte vi allt och kröp ner under täcket. Aldrig har den sängen varit så skön!!

Slutplädering

Resan var riktigt rolig! Underbart väder, ett helt underbart gäng att resa med. Allt flöt och fungerade helt perfekt, inga stora missöden. Jag skulle vilja tacka Bosse och dom ( jag vet inte vilka som ligger bakom resan, men Bosse verkar ha gjort en stor del) som jobbat med detta. Ni har gjort ett strålande jobb! Jag längtar redan efter nästa resa med detta härliga gäng.

Jag har nu speglat min version av Stockholm, berättat vad jag gått igenom, vill någon tillägga eller ta bort något av det jag har skrivit så är det bara att höra av sig. Vill ni tillägga eller prata om bra saker är adressen willy@risliamatorerna.se alla klagomål mailas till ilo@risliamatorena.se

Ha en trevlig sommar allihop!



Kapitel 3

Stockholmsresan Posted on Wed, May 28, 2008 22:20:18

Frukost kl 09:15

Så var det dags att kolla upp vad som gjorde att frullen kostade 175 spänn per person. Efter en snabb överblick av läget så konstaterade vi att det här krävde en strategi. Vi började med att gå fruktrundan. En tallrik frukt, ett glas juice, hitta en plats bland dom säkert över hundra frukostgästerna (jo, mer än i Norsjö). Knapra frukt, byta tallrik, lasta kallskuret. Det blev två goda bröd, kokt skinka, rökt skinka. kalkon, medvurst, prickig korv, keso, räksallad, laxröra, skinkröra, tomat, gurka, senapssill, inlagd sill, annan sill, kräft sill, och en liten bit ost. Detta var ca 20% av utbudet av kall mat. Ett glas juice till och tillbaka till bordet. Byta tallrik, lasta bacon, korv, äggröra, vita bönor och en skiva pannkaka. Samma här, utbudet var betydligt större, men utrymmet i min ändå allt för stora mage var för litet. Mätt som en stoppad korv, begav vi oss ut i storstadsvimmlet igen. Gunnar begav sig till Södertälje för en jakt och fiskemässa. Jag med sambo begav oss in i gamla stan.
Vi avlutade med en väldigt god kinabuffé som gjorde oss mätta ännu en gång. Tunnelbana hem till hotellet, snabb dusch och träff i Bosses rum.

Sommarkrysset/melodifestival

Vi hade med några andra i gruppen planerat att besöka Gröna Lund och sommarkrysset. Träffades hos Bosse för att samla ihop gänget. Bosse hade en liten teori om ett namnbyte på tjejjerna till i år. I stället för Dosorna som normalt, så skulle dom bli mer mansdominerade och kalla sig Dasarna i stället. Klockrent….. Vi vandrade ner till receptionen, väntade på Habbes. Vi rusade sen i väg för att hitta en bra restaurang. Kinabuffén satt fortfarnade och hägrade bakom gomseglet, så mat var inte det jag tänkte som mest på. Vi irrade i flera timmar kändes det som, en del ville äta Thaimat, en del burgare, vissa sallad, en del bara förrätt. Till slut hettade det för Maria och hon klargjorde att nu blir det Pizza Hut! Det blev det, en suverän middag serverades, Bertil hade vaknat och ölet var gott. Bertil ville veta vad kvällens plan var, han fick möjligheten att gå med oss, men valde att följa med Bertan och co i stället. Vi andra vandrade mot T-banan. Vi det här laget hade Superplösen blivit född. Långt bort i en främmande galax hade Ilo gått omkring och grunnat på videoklipp i sin telefon. Allt efter som tiden gick så nöttes skinnet på has tår bort. Smärtan blev allt svårare för den arme stackaren. Hans trolovade sade till honom att han genast skulle gå till skomakaren. Och så han gjorde, ty hans fru har en starkt ledande roll över denne stackare. Hos skräddaren konstaterade man att inga skor fanns som passade. Ilo fick ta på sig sina gamla trasor, men upptäckte då att han gått så fort och länge att plösen inte stod att finna. Efter en form av utgrävning från utrymmet där tårna skall få plats, insåg Ilo att hans gamla skor plötsligt var som nya igen. Full av energi och styrka erövrade han världen. Han var “Superplösen”! Hjälten som kan göra sig osynlig, men bara när ingen ser honom.

Vid tunnelbanan hade Larsa nu blivit smått irriterad. Han hade försökt hålla jämna steg med oss andra, men nu hade grindarna satt stopp för honom. Han kom inte ner i T-banan. Han drog sitt kort ideligen, men grinden vägrade att röra sig. Biggan gav honom en hjälpande hand och förklarade att det var bara frukost man kunde få vid uppvisande av hotellkortet (nyckeln till rummen såg ut som ett kontokort) tunnelbanan ingick inte i hotellrummet. Vi åkte vidare, alla med kartor i högsta hugg, alla med olika åsikt. Habbes Åsa tyckte att dom skulle centrera alla spår i tunnelbanan för att inte behöva springa så mycket. Tyckte att det försvårade för oss norrlänningar. Bosse skrockade och förklarade att nästa resmål var london. Bosse tog oss ner till båtarna. På vägen ner såg vi en avspärrad plats där dom spelade in ett avsnitt av “Sjukhuset”. Båtarna hade slutat gå, så det blev spårvagn för hela slanten. I vår vagn fanns inga högtalare som ropade ut stationerna, utan en allt för glad konduktör som med sitt största smil hela tiden upprepade sig själv.

Soundcheck

Inne på Gröna var det soundcheck för hela slanten. Catch gitarrist Anton hade bett mig bevisa att jag tagit mig dit. Han var skeptisk till att jag någonsin skulle klara av att ta mig så långt. Jag skulle kolla lite extra på Linda Bengtzing åt honom. Som vilken fjortis som helst ringde jag upp honom mitt under hennes uppträdande. Om man kunde ta vara på energin hon hade, kunde man säkert driva en normalvilla under kallaste norrlandsvintern. MA Numminen gjorde ett bra framträdande med Lena PHs Ont. Efter krysset åkte vi hem.

Schlager TV

På hotellet satt många ur gänget och hejjade fram Perelli, och se, hon skrapade fram hela 37 poäng och var hela 15 platser från pallen. Lysande! Men hon gjorde det bra, med lite tur kan hon få en roll i den uppföljande säsongen av Arkiv X, som utomjording naturligt vis. Min sambo Maria somnade på rummet och jag gick till Bosse, så schlagern klart, vi kollade upp hotellet, inget drag alls. Jag sa god natt efter att ha fejkat ett kort med Bosse där han smullit av på en typ av fåtöljmadrass mitt i hotellet. Hur moget som helst he he. På väg till rummet hörde jag en bekant stämma. Det var ilo. HAn hade lyckats lära sig hur videoklippen på telefonen fungerade. Han satt stolt hois Arianne och Esa och visade sina galna upptåg. Arianne ville sova, jag och Ilo gick ut på balkongen. Vi avslutade kvällen med en lång pratstund om musik, amatörer, teater, ljud, ljus, uppträdande och Superplösen. Vid det här laget hade Bertil tagit kontrollen över sig själv. Somnat sittandes i sängen med fjärren i ena handen. Hur vet jag nu detta? Jo, Gunnar vår fotograf och basist på hög nivå berättade gärna om att Bertil sov igenom både tandborstning och tellefonsignaler. Men inte är jag förvånad. Han har ju suttit nära Gunnars basförstärkare, och utan G-dräkt klar inte den mänskliga kroppen det, framför allt inte öronen. Med Bertil på laddning gick vi alla i säng. En ny frukost kallade, men min mage ömmade som tusan, och nu var min rygg av oxå. Ryggskott i Stockholm och inför en hemresa, nja. Inte bästa utgångsläget.



Kapitel 2 Äntligen framme!

Stockholmsresan Posted on Tue, May 27, 2008 22:44:42

T-Centralen

Vi var äntligen framme. Vi klumpade ihop oss till en nervös hög, som förgäves försökte hinna med i stockholmarnas tempo. Att gå uppför rulltrappor kändes meningslöst. Det finns trappor som står stilla för dessa som vill gå uppför trappor. Vi stannade till vi en kiosk där det sas att dom sålde tobak. Vi köpte tobak ett 72 timmars tillstånd för buss och tågtrafik i dom underjordiska tunnlarna under staden. Nu började den stora sinnesförvirringen. Ingen verkade veta åt vilket håll vi skulle, ännu mindre vad vi skulle göra nu. Skulle vi låsa in väskorna på centralen eller på hotellet, skulle vi äta här eller i påse. Tord och Anna tog täten och begav sig mot en taxi, Gumman sparkade i min redan bortdomnade bak och sa att “vi hakar på dom” vilket oxå Arianne och Esa gjorde. – Sitt fram du! fick jag höra. Efter en episod i England där jag blev pantad i en taxi var jag lite negativ till förslaget. Men seg som jag är så blev baksätet fullt innan jag ens hittat dörren. Det skulle visa sig vara ett smart drag att ta taxi, vi var först. 100 spänn var det värt. Vi låste in vårt bagage och styrde kosan mot frukosten, naturligtvis med Tord i spetsen. En snabb fråga om frukost gick köpa, ett snabbt beslut av Tord, ……. som lika snabbt ändrades när hans tankeverksamhet behandlade vad kvinnan bakom disken sa. 175 spänn för frukost för sex pers är INTE dyrt….. 175 spänn per par… börjar vara dyrt…. MEN 175 SPÄNN PER PERSON, det är dyrt. Visserligen var frukosten utöver det vanliga, men herregud…. McDonalds fick äran att mätta våra magar. På väg från hotellet till McEdonken så mötte vi resten av gänget i tunnelbanan. Skrämmande nog smälte dom in i mängden. Det kan man inte tro. Med nya krafter delade vi på oss och började shoppa.

Incheckning

Efter en intensiv shopping med Maria, efter att ha gått mer än vad min rygg pallat, efter att ha lyssnat till “Mannen som kunde tala med duvor och sen glömma var han var på väg” Så blev det dags att checka in. Rummen var helt gudomliga. Som vanligt allt för varma, men i övrigt helt suveräna. Vila, bad och omklädning blev förberedelserna inför kvällens och resans viktigaste händelse. REA -Roligt Elakt Aktuellt-

R E A

Ca två hundra gånger hade jag gått på toaletten för att tömma blåsan “i fall att” innan vi drog i väg. Redan på tunnelbanan började mina tanka cirkulera kring hur långt vi skulle gå. För min blåsa verkade arbeta på högvarav. Ilo var först med att sinka oss, han fastnade i en grind i tunnelbanan. Han skyllde på att han var för snabb, det synar jag…. Bara efter några hundra meters promenad så insåg Tord att läget var kritiskt. Han stannade till och köpte en grillad med bröd och rostad lök. Bara Tord gör sånt. Efter några hundra meter kunde jag känna hur något i stil med en ICA kasse gjorde sig påmind strax under magen. Man kunde känna hur det fuktade längst ut i pipen. Nu var läget helt obehagligt. Skulle jag göra ner mig likt en 4:a åring på dagis? Helt plötsligt kom räddningen. Någon ville beställa en öl, jag sprang efter, förbi och in. Hade Bertan haft problem på tåget med för lite utrymme i skålen var det inget motför nu. 20 liter tappades, minst.

Till bords….

Väl till bords kunde vi konstatera att Hamburger börs var ett riktigt trevligt ställe. Dock hade Ilo en annan uppfattning och skulle ta ett snack med Sixten Jernberg om priset på rean. Han är så konstig. Vi fick in förrätten. – Men herregud, hä sei ut såm en bäverhydd oppa en limpskiv! hörde man Tord kraftigt uttrycka……. Men han var rejäl, å he jer bra, för korvän va som en puck i Globen, han bara eka! tyckte han sen. Och jo, en bäverhydda är nog inte helt fel. Mycket grönt gräs på en även mycket god förrätt. Snabbt och enkelt kom även varmrätten in. Inbakad oxfile med potatisgrannjiortjh, oj, snålvatten i tangentbordet.
Det var gott, lite blodigt, men det funkar. Tord som varit orolig över storleken på portionerna såg ovanligt nöjd ut efter sin tallrik. Men han var inte sen med att hugga in på en tallrik som blev över efter en felbeställning. Ilo hade vid det här laget nästan fått kläm på var videoklippen fanns i hans telefon. Efter en värmande kopp kaffe blev det så föreställning. Oj oj så bra dom var. Med vissa transportsträckor, men överlag så blir det fyra getingar av fem. Jan Åström får själv fem getingar för sin sånginsats.

Till hotellet

Vid det här laget hade Ilos fötter börjat klaga rejält. Skavsåren gjorde sig påminnda. Dessa skulle bli värre under kvällen. Hemfärd för många. Raggar Bertan hade fått syn på en jänkare, så han var fast. Vi andra drog mot hotellet. Dom flesta för att falla in i djup sömn, andra för att kolla in hotellets utbud av nöjen. Inget som föll dom i smaken. Så det blev för den skaran att utforska Söder i stället. Det mesta stängde 1:00 men det fanns alltid ett ställe 300 m bort som skulle ha öppet, och ett till 300 m till. Nu gjorde ilos fötter jätteont. Själv låg jag i djup dvala. Fortfarande med en ömmande punkt i magen mitt emot blindtarmen. Men med drömmarna inställda på en god DYR (fast gratis) frukost, samt en sovmorgon. Sovmorgon är inte något man får unna sig med en 07:as Anton i huset.

Nästa kapitel: Larsa förfalskar tunnelbanekort, Bertil tar kontrollen och en ny superhjälte föds. Superplösen!



Hufvudstaden

Stockholmsresan Posted on Mon, May 26, 2008 22:23:02

Förord

Så var det då äntligen dags för vår efterlängtade tripp till vår så kallade huvudstá. Bloggen kommer att behandla ämnen som för en del kan uppfattas som personangripande, stötande men oerhört spännande för oss andra att visualisera i våra tankar. För att få någon typ av ordning på denna historia, så kommer jag att skriva i oordning. Många tillbakablickar i en framtida saga.

Avresa

19:05 skulle bussen så passande avgå. Jag som amatör tyckte att tio i sju var att ta i. Varför skulle jag vara på busstationen så tidigt, men som vanligt, jag var sist! Hur ofta händer det att ALLA amatörer är på plats i tid! Inte lika vanligt som att jag är sist. Bussen som kom var en 9 sittsig folka som skulle rymma nästan 20 amatörer. Lycka till…. men det kom en till som tur var. Stämningen var på topp hos alla, lite resfeber kunde vädras i den annars rätt ut-tjänta bussen, eller var det kanske Bastuträsk-vägen som inverkade?

Rekordförsök?

Väl på tågstationen i Bastuträsk så började man fundera om asylgruppen som tidigare anlännt, verkligen kunde göra så mycket på innevånarantalet i den lilla byn. Aldrig förr hade man kunnat skåda en sådan folksamling på perrongen.. Större delar av norrlands maskinförare verkade vara laddade inför maskin-mässan som oxå hölls i Stockholm.
Min kära sambo hade inför resan hört rykten om en magsjukebakteria som härjade inom delar av gruppen, eller anhöriga till personer i gruppen. Hon är milt uttrykt livrädd för olika former av uppstötningar. Fobi av den starkare graden skulle jag vilja påstå. Tåget som kom var långt, vagnen stannade inte nära oss, och tempot min sambo höll för att hinna före den bakteriella delen av amatörerna var högt för en innfött, lönnfet snubbe utan kondis som jag. Foppatofflorna fylldes snabbt med både grus och sten. Naturligtvis med mig inblandad så kom vi in sist, men vi slapp bakterien, om det nu var så att ryktet ens var sant. Vi hamnade i en suverän kuppe och föste undan stackars Bo (festfixaren) och Berit till en vagn med helt okända människor utan humor, Pensionärer även kallat.

Kylda drycker

På tåget steg snabbt qvicksilvret upp mot dryga 25 grader, syrehalten sjönk lika snabbt ner mott noll. Mitt emot mig satt min sambo och tuggade ursinnigt på ett åksjuketuggummi, som skulle få vilken rutten roadkill som helst att smaka utsökt. Kylda drycker av jäst, humle,malt och vatten lät oss väl smaka, humöret var på topp och Ilo satt ordentligt koncentrerad och försökte få fram ett videoklipp på sin telefon.
Vårt vinnarkrypin hade en skön blandning av busschaufför med bättre hälft, halv och helfinnae, en storumanbo och Arianne. Arianne, en van storstadsmänniska, ville snabbt få radiokommunikationen att fungera, då Perelli snart skulle visa vart det blågula skåpet skulle stå i uttagningen till den stora Eurovisionsfestivalen, där hon sen förväntades att gå ut och hämta guldpengen utan större bekymmer. Vad tur att en ljudtekniker fanns på plats och som snabbt lät sin telefon arbeta som radio. Perelli gjorde bra i från sig. Snabbt tog tåget sig ner till Umeå, men till vår stora besvikelse så var man visst tvungen att via Ekträsk och Åsträsk (liten överdrift, men det var tusan inte långt i från) backa tillbaka och ladda med fart för att ta sig ner (!!!) mot Sundsvall och huvudstaden. Alllt flöt på utan större intermezzon, en skinnvästbeklädd raggare med ett något amerikanskt uteseende sprang omkring och sjöng Mama Lou ( Les Humphries Singers ) och försökte få Perellis dans på radion att se fattig ut, han lyckades. Samme raggare hade sekunden innan blivit tvungen att spola mitt under pågående tömning av urinblåsan. Han var helt säker på att vattenclosetten var allt för liten för den mängd han presterade och ville inte att det skulle rinna över i kurvorna. Ilo har ännu inte fått sitt videoklipp att fungera.

Sundsvall

Väl i Sundsvall hade stora delar av manskapet krypit ner i dom elakt ryggförstörande sängarna och vilade nu tungt huvudet mot kuddarna som man enklast beskriver med en nåldyna. Temperaturen hade nu, i och med dom stängda kupédörrarna, stigit ännu högre, fukten i luften var hög. Ölkorv, baguetter, godis, alkohol och aftonbladet utsöndrade tillsammans med den naturliga matsmältningen odörer som man nog inte skulle vilja andas in med en frisk och oanvänd näsa. Vid det här laget hade nog Ilo gett upp hoppet om videoklipp på telefonen. Häxan Hia Hia (Anna ha ha ha), naturligtvis i årets mode ( BH och Brallor) ordnade i säng dom sista högljudda resenärerna (bara amatörer) så att vi fick försöka få en lugn stund innan T-centralen.

Ca 04:00

…. stördes, kanske ingen nattsömn, men tystnaden av ca 20 amatörer som ihärdigt försöker övervinna kupéernas avigsidor, av Ilo! Som högljutt försöker få någon rätsida i varför Bertan, den amerikanske raggaren, väkte honom så tidigt. Vid det här laget hade skaran av förbispringande fjortisar avtagit och man kunde mycket enklare besöka toaletten för tandborstning. I högtalarsystemet ljöd konduktörens stämma, något raspigt, att nästa hållplats var T-centralen. Klockan började närma sig åtta. Amatörerna hade överlevt natten och var nu stenhårt fokuserade på en frukost. Tord mest av alla. Hos mig själv hade en del av magen, i trakten av blindtarmen, fast mitt emot, börjat ömma på ett obehagligt sätt. Tankarna gnagde i pannloben, inte skulle jag vistas på sjukhus i helgen! Min sambo förklarade ihärdigt att min väderproducerande ändtarm nog inte var van att hålla inne och att luften nog bara tagit en annan väg. Vi tog rygg på Tord och Anna, för att inleda jakten på frukost. En jakt som skulle kosta oss mer än vad vi räknat med. Missa inte nästa blogg, där får vi veta upplösningen på jakten på frukosten. Tord hittar bäverhydda, och vad hände med pucken i globen?